Naturevisions

Tandövala - Dalarna

Fem dygn i en enslig fäbod långt från nrämsta bebyggelse utan de vanliga bekvämligheterna, men med urskog inpå knuten och tid för att reflektera och fotografera. Så har min senaste vecka sett ut. Jag såg verkligen fram emot detta lilla äventyr i all ensamhet. Ett tillfälle att bara vara och ta dagen som den kommer utan några måsten. Äta när man är hungrig, sova när man blir trött, vandra i gryningen, fotografera när man får lust, läsa när det regnar. Mobilen fungerade inte (jo ibland på höga bergstoppar) så den var avstängd och därmed ingen klocka. Jag insåg snabbt hur beroende man har blivit av att veta tiden. Tittade ofta på solen och tänkte att nu står den i söder då är klockan nog 12 och nu lyser den på gaveln på ladan då börjar det bli kväll. Fast här var ju inte det så viktigt. Dagarna blev långa i positiv bemärkelse och jag börjar förstå att det där med tid kan nog vara relativt. Även om vi mäter den i timmar, minuter och sekunder så är upplevelsen annorlunda när man lägger klockan åt sidan.

Området Tandövala väster om Malung är ett stort vildmarksområden med berg som gränsar till att platsa som fjäll. Högsta punkten är 774 m.ö.h. och här växer ripbär och fjällummer som man hittar i de "riktiga" fjällen. Granskogen orkar numera överleva ända upp mot toppen och den kala ytan begränsas till den allra översta toppen med några kala klippor. Nere på sluttningar och i dalgångar breder både granurskog och tallurskog ut sig. Om man definierar urskog med att den aldrig har brukats av människan inskränker den sig till några få områden. Resten har det tagits timmer och bränsle ur för ca 100 år sedan och på vissa håll så sent som på 1950-talet. Det förekommer mänder med nedfallna träd i olika förruttnelsestadier och stående gamla döda stammar bildar bra boplatser åt bl.a. pärlugglan som hoade flitigt. En urskog för gärna associationerna till något som är svårframkomligt. Ingenting kan vara mer felaktigt. Att vandra i Tandövalas skogar bjuder på lättframkomliga vandringar på mjuk fuktig mossa. Träden har så pass avstånd att det aldrig är några problem att ta sig fram. Sedan avbryts skogarna av s.k. backmyrar som är lättvandrade, högt belägna,  fuktiga myrar med sparsam vegetation.

Fortsättning följer med fler bilder så småningom. Blir lite mycket att ta hand om på en gång!